Romersk kejsare. Född 788. Död 840. Ludvig I (fr. Louis Ier), kallad "Ludvig den fromme" (le Pieux), 778-840, lydkung av Akvitanien 781-814, romersk kejsare från 813; jfr släkttavla 6853 karolinger. Som ende överlevande arvinge blev L. 813 medkejsare till sin far, Karl den store, och efterträdde honom 814. L. var aktiv som världslig och kyrklig lagstiftare, och på 820-talet inledde han kristen mission i Norden. Centralmakten saknade emellertid resurser att hålla samman imperiet, och L:s främsta problem blev att ordna indelningen av riket efter hans död. En sådan riksindelning, Ordinatio Imperii 817 ledde samma år till revolt av brorsonen, kung Bernhard av Italien (d. 818), som inte nämndes i Ordinatio. L. fick 823 ännu en son, den blivande KarlII (den skallige), och 829 frångick han Ordinatio för att ge områden även till honom. Detta ledde till flera revolter på 830-talet, i vilka L:s äldre söner Lothar(I), Pippin(I) och Ludvig(II) angrep fadern. Under vissa perioder (830 och 833-34) var L. avsatt från tronen. Riksdelningen var olöst vid L:s död 840, varför krig utbröt mellan sönerna.

Gift med
Ermengard av Haspen, född 775, död 818.

Barn:
Karl Den Skallige, född 823, död 877