Adils var kung i Svitjod, och son till Ottar Vendelkråka. Han benämns även Adils den mäktige.

Enligt Snorre blev Adils höglagd i slutet av 500-talet vid Gamla Uppsala. En utgrävning av den västra högen gav lämningarna av ett filigransdekorerat svärdsspänne, spelpjäser av elfenben och stenar från Mellanöstern. Mannen som troligen hade kungavärdighet daterades till 575 e.kr. vilket gör det möjligt att det är Adils grav.

Adils som person kan med visst fog anses vara historiskt belagd, eftersom han figurerar i olika skriftliga, såvitt vi vet från varandra oberoende källor, Ynglingatal, Saxo Grammaticus danska historia och Beowulfkvädet. Kvalitén på källorna är dock låg (se Ynglingatal) och liksom för övriga svearegenter före år 1000 är faktaunderlaget angående Adils tämligen skralt. Han brukar följaktligen betraktas som "sagokung".