Otto I eller Otto den store (tyska Otto I. eller Otto der GroÏe), född 912, död 7 maj 973, var den förste tysk-romerska kejsaren.

Från 936 var Otto I tysk kung och från 951 kung av Italien. Han utsågs till tysk-romersk kejsare år 962 över ett rike som officiellt levde kvar till år 1806. Genom hans försorg verkade många missionärer i Norden och hos de slaviska folken, som senare kom att bilda nationerna Polen och Tjeckien. Inte minst genom hans missionärsverksamhet blev dessa katoliker och ej ortodoxa, som många andra slaviska folk. Han försvarade även kristenheten mot ungerska attacker, och blev kallad för "Europas befriare".

Otto I var son till Henrik I Fågelfängaren och hans andra gemål Mathilda den heliga av Sachen. Han var gift med Edith och Adelheid (död 999). Han hade följande barn:

Ludolf Liutgard, gift med Konrad den röde av Lothringen Mathilda, abbedissa av Quedlinburg Otto II